The Cure
Den här gången är det väl Sofia Coppolas fel, hon slängde ju in två helt sjuka låtar med The Cure i Mary Antoinette. Jag kommer visst alltid tillbaka till The Cure på ett eller annat sätt. Någon gång i början av nittiotalet sålde jag de flesta av mina Cure-skivor till Micke något jag många gånger ångrat. Nu har jag dock köpt igen dem genom åren, men nu vill man ju ha återutgivningarna också fan. Världens mest föränderliga band som ändå lyckas behålla sitt sound, precis som Animal Collective. Det bor en liten Robert Smith i alla bra band, så är det. Eller som Ariel Pink en gång sagt "jag älskar The Cure så mycket att jag bor i Charlotte Sometimes". Herre Gud så sjuka de var fram till Whish som jag felaktigt såg ner på när den släpptes.Känns som att jag nämnt det här tidigare, well well.
posted by Tatti at 2:23 em
9 Comments:
"Faith" var min första cure-upplevelse. Och den var helt fantastisk! Dock plockas den idag bara fram vid mycket melankoliska tillfällen!
Den är fantastisk. Det tycker jag nog om alla deras skivor fram till och med Wish. Undrar om Robert någonsin kommer släppa sin soloskiva? Kanske är lika bra att det inte blir någon.
ska göra en blandskiva till dig på fredag.ses
Gutt, vem dock Hoffe?
Ja, man blev ju lite orolig när Robban började tala varmt om Korn och så vidare! :) Sen dess har jag tappat lite intresse för honom tyvärr. Det är synd!
Ja Korn ja fy fan!
hans.
en lite bortglömd(?)cure som jag kom att tänka på, och minns jag gillade då, "the top", blir sugen på att lyssna igen... annars var mitt första album med cure "the head on the door"... på singelbaksidan till close to me finns helt fantastiska the exploding boy!
disintegration, kiss me kiss me - ja, wow
lyssnade mycket på pornography igen häromåret, den är deppig men ack så bra
Hasse? Fan vad fint. Ska bränna en till dig med.
Ulrika> Ja de är alla skitbra, Exploding Boy har jag på ett gammalt kassettband, så bra.
Skicka en kommentar
<< Home