Elliot Smith

För tio år sedan introducerade den mytomspunne mannen Mutte mig för Elliot Smith´s då nysläppta Either Or. Jag dog, sedan samma år såg jag honom spela på Studion i Stockholm (såg mest hans keps dock). Jag skaffade de två tidigare skivorna också som jag dock tyckte var något ojämna men de hade sina guldkorn. Sedan släppte jag taget om Elliot Smith, kanske var det det gamla trötta indieidealet som stod i vägen jag vet inte, kanske har jag missat något som inte skaffat hans senare skivor? När jag sitter här och lyssnar på Either Or igen så hör jag kvalité, jag hör en jävligt bra skiva. Jag har lyssnat igenom ett par låtar från New Moon ikväll en dubbelskiva med låtar inspelade kring Either Or-tiden. Och ta mig fan imorgon är det jag som skaffar New Moon. Undrar vad Hayden har för sig?