Reiko Kudo

Maher Shalal Hash Baz släppte för ett par månader sedan den vackra Osaka Bridge tillsammans med Bill Wells. Den har växt till sig till en väldigt vacker historia, där det instrumentala tar mest plats bortsett från ett par låtar där Reiko sjunger till ett piano, och det låter då inte helt olikt som något från Reikos två soloskivor Fire Inside My Hat och Ricefield Silently Riping In The Night.

Tori och Reiko har startat skivbolaget Hyotan, och de firar det hela med att släppa två skivor på en gång med Reiko Kudo, Kusa och Hito. Jag älskar dem båda. Den ena inspelad på sommaren den andra på hösten. Om jag måste välja årstid så väljer jag tveklöst hösten, jag kommer aldrig förstå vad som är så fantastiskt med sommaren. Vad gäller dessa två skivor så vill jag dock inte välja någon framför den andra. Tori på piano, Reiko på sång och lite annat löst folk på diverse olika ljud. Det här är mörkare än Maher Shalal Hash Baz men ack lika livsnödvändigt som något de släppt. Och har man fortfarande inte hört It Ends från Reikos första soloskiva så har man missat en väldigt dramatisk liten historia. Kolla othermusic.com eller ontoson.com (som om någon skulle göra det, ibland är det väldigt ensamt).