Häpna

Jag har precis diskat till Scott Walker´s The Drift, det är sannerligen inte varje dag man diskar i ren skräck. Vansinningt pretentiöst och vackert. Jag älskar pretentiösa saker, om de är det på rätt sätt vilket jag ofta tycker att det är. Jag hatar folk som hatar pretentioner, sorry men så är det.

Hm filosofin äter upp mig på gott och ont, jag har inte hunnit läsa en skönlitterär bok på evigheter, måste ta mig tid i sommar. Känslan av en bra skönlitterär bok är ju faktiskt helt unik och faktiskt ganska svår att slå, så jag fattar inte att jag fortsätter beröva mig den känslan, det håller icke. Det får bli en sommar med John Fowles helt enkelt.

Voices And Organs började tydligen som ett litterärt projekt som sedan blev musik. Skivan Orphanage är utgiven av Western Vinyl men om jag hade fått bestämma så hade den varit utgiven av Häpna för det här känns som en sammanfattning av hela Häpnas estetik. Per Lindmark heter mannen bakom projektet som med ett gäng vänner spelat in musiken. Här och var nämns Sigur Ros och Mum som referenser men då får man nog leta väldigt noga. Arton låtar på en dryg timme, instrumentalt och lite sånger och detta får mig att tänka lite på Yuichiro Fujimoto även om detta är mer låtbetonat än Yuichiro´s trasiga instrumentaler. Den röda tråden i låtarna är barndom och livet som vuxen, och detta är faktiskt en av de vackraste skivor jag hört i år. Var inte beredd på det men fan så fint. Finns på dotshop.se