Antirelativism-mannen

På nätterna smyger jag omkring som Antirelativism-mannen och bekämpar dumheter, något som tyvärr ofta resulterar i huvudvärk och på tok för högt blodtryck. I min ungdom svårt påverkad av Jean-Paul Sartre och Simone De Beauvoir ville jag inget annat än att starta en motståndsrörelse. Jag visste bara inte mot vad. Det borde förstås varit relativismen denna sjukdom som härjar i vårt lilla postmoderna helvete. Jag har dock senare i livet stångat mig blodig mot väderkvarnar alldeles för mäktiga för lilla mig, och kanske just utan någon som helst anledning? Jag vet inte drömmen om en liten motståndsrörelse kanske borde förbli just en dröm. Varför i helvete bry sig liksom?

Nåväl tur är det väl att det finns saker som får mig på andra tankar (egentligen inte, de bara bekräftar mina teorier). Idag läste jag en intervju i The Wire med Tape, ett av mina absoluta favoritband. Att två av dem också har skivbolaget Häpna är liksom nästan för bra för att vara sant. Deras fantastiska omslag räcker nästan som anledning nog att köpa deras skivor, att sen musiken nästan alltid är lika fantastisk och intressant på ett eller annat sätt är definitivt anledning nog. De sa bland annat att bara för att de använder sig av akustiska instrument och elektronik, så har de inget att göra med någon folktronica-rörelse. Tro fan det, de är så mycket mer och vad fan är folktronica egentligen? Tunng kanske? Ett helt ok band men som jag kan tycka är jävligt tråkiga ibland. Electronica/Folktronica wtf? Hata, jag hatar även Postal Service och allt de är ansvariga för, och så hatar jag Morr också. Ok hata är kanske lite hårt men det kan faktiskt vara jävligt trist. Nåväl Tape är ju faktiskt något helt annat men det vet ni ju redan. Jag upptäckte nyligen en duo från Brooklyn det är deras skivor vars vackra omslag ni ser här ovan. Det var så jag uptäckte dem. Jag hatar att vistas i naturen, troligtvis för att jag är pollenallergiker, men skivomslag med naturbilder är jag väldigt svag för. Därför kollade jag upp denna grupp vid namn "Mountains" Bestående av två män Brendon Anderegg och Koen Holtkamp. De gör tydligen musik var för sig också men det har jag ännu inte hört. De har även de ett skivbolag Apestaartje, kolla staartje.com. Likheterna med Tape är många eller i alla fall några musiken framförallt. Akustiska gitarrer, field recordings elektronik mm. Mountains musik är dock lite mer varierad, det kan vara rena drones i fennesz skola i tjugo minuter som livelåten "Sunday 07.25.04 live at tonic" på debutskivan, eller lite kortare låtar med porlande bäckar och akustiska gitarrer som på senaste "Bay". Köp för fasen. staartje.com 185 kr för båda. Kolla även in Colleen´s Mort Aux Vaches på staalplaat.com

Lite skivtips

Kelley Polar´s debutskiva Love Songs Of The Hanging Gardens är en av mina många favoritskivor från förra året. Den finns nu att köpa från dotshop.se så om du som jag älskar Junior Boys, Phoenix, Tahiti 80 och Arthur Russell så bör du nog fan beställa denna lilla skönhet bums.

William Basinski har släppt sjukt mycket skivor och en av de senaste är Garden Of Brokenness, bestående av en pianomelodi i fyra variationer. othermusic.com bland annat så jävla bra.

Sebastien Roux släppte förra året en av årets bästa skivor tillsammans med Greg Davis, på sin andra soloskiva "Songs" fortsätter han att regera med sönderklippta pianon, cello, harpa, gitarr och annat, Hypo i slowmotion minus åttiotalet. Finns på dotshop.se

Belong´s October Language, årets Venice utspelar sig i New Orleans finns på dotshop.se

The Most Valuable Players "You In Honey" har släppt några av årets lätt vackraste melodier, och nämner man Italo Calvino, Gorky´s Zygotic Mynci och Active Suspension som inspiration så kan det ju knappast gå fel. Finns på dotshop.se och köp även Are You Scared To Get Happy när du ändå är igång, sjukt mycket bra popmusik.

Ariel Pink har släppt en låt inspelad 2005, den är 16 minuter lång och finns att köpa på boomkat.com, man kan även lyssna några sekunder. Jag har älskat The Cure sen min första moppemustasch men jag kan fan inte komma på varifrån den där basen kommer ifrån, det är någon The Cure-låt iallfall.

Slutligen måste jag nämna London is The Place For Me 3, visst Honest Jons är hypat som fan, so what? Fan vilken musik de ger ut dag garnit! Låt nr tio på den här skivan Omnimira av West African Rythm Brothers är så vacker att jag inte vet vart jag ska ta vägen, typ lika fin som Stockholm Doesn´t Belong To Me. Kolla amazon.co.uk That´s it mer plugg nu, mer kaffe.