Viktor Sjöberg

On A Winter´s Day, Precis så vackert som jag hade hoppats, eller nä fan ännu vackrare än så faktiskt. Inspirerande. www.kalligrammofon.com

Bill Jävla Drummond

I senaste Sex talar Bill Jävla Drummond om hur trött han är på musik. Jag blir även jag trött på musik ibland, väldigt sällan dock. Bill Jävla Drummond tycker inte att det finns någon anledning att lyssna på musik längre, allt låter ju likadant och bla bla bla. Han tycker inte om Libertines för att de låter som gammal musik. Musik måste tydligen hela tiden vara nyskapande för att ha ett existensberättigande, det är alltså kört för Hal som jag älskar och ja all jävla musik faktiskt. Fuck all musik. Fuck Bill Jävla Drummond. Man måste fan hata popmusik för att hata Libertines, första gången jag hörde What a waster på radion höll jag på att dö. Jag var helt övertygad om att det var en nyfunnen låt av The Jam. Nåväl det här skulle inte handla om hur bra Libertines är/var utan om hur jävla dum i huvudet Bill Jävla Drummond är. Allvarligt visst band som försöker kopiera andras sound blir väl sällan så kul, men det spelar ingen som helst roll vad man är inspirerad av utan vad som spelar roll är vem som framför musiken och varför. Dagens så kallade electronica går ju härleda tillbaka till i alla fall trettiotalet, är den nyskapande? Nä fuck Bill Jävla Drummond, jag hatar dessa förbannade popteoretiker.

Jag hade tänkt dra lossa en rejäl text om det här men som vanligt är jag för rastlös och lite för förbannad, och så är det ju match på tv. Ikväll är det även dags för sista matchen för Stäppvargarna för den här säsongen, jag tänker sätta ett par i nättaket.

Metallic Falcons/Our Brother The Native

Metallic Falcons består av Sierra Cassidy från CocoRosie och Matteah Baim, det här låter dock bara stundtals som CocoRosie. Det här är något tyngre men även väldigt vackert, jag var skeptisk till en början men den växer till sig jodå den håller. Tredje släppet på Voodooeros. Devendra Banhart och Antony gästar, vilket kanske skrämmer fler än det lockar, men ge den en chans det är den värd. Kolla voodooeros.com finns visst på amazon.co.uk

Our Brother The Native, fan som jag har längtat sen de skrev på på Fat Cat i februari. Tre killar på arton och sexton år, Animal Colletivevibbarna finns klart där men till min förvåning tycker jag att det låter väldigt besläktat med just CocoRosie, och filmer som Stand By Me och Goonies dyker osökt upp i mitt huvud. Finfint. Kolla fat-cat.com och myspace.com/ourbrotherthenative (ska Ghana vinna månntro?)

Holy Shit

Äntligen Holy Shits debutskiva är här efter försening pga av omslagsdesign, äntligen. Ariel Pink och Matt Fishbeck gör god popmusik och Ariel Pinkhatarna borde även de kunna ta till sig detta då Ariels roll inte är i fokus, även om det klart hörs att han är inblandad. Gotta love it. Och så två skivor på samma dag där den gode Animal Collectivevännen Rusty Santos är inblandad (den andra är First Nation) underbart. Finns bland annat på parasol.com kolla även skivbolaget uuar.com som än inte släppt något dåligt.

Helios

Jag var till en början skeptisk till den här skivan, kanske var det det något emoaktiga omslaget? Efter att ha lyssnat några sekunder på boomkat.com så tyckte jag att det lät lite dussinelectronica, och det kan fan vara det mest avtändande som finns. Men ack så fel jag hade, jag förstår inte hur jag kunde vara skeptisk när jag mycket väl visste att det är den gode Keith Kenniff som står bakom det här. Samma Keith som gjorde förra årets lätt vackraste skiva Corduroy Road Under namnet Goldmund. Då med nästan enbart piano. Jag har faktiskt inte hört Helios debutplatta men jag bör nog kolla upp den, för det här är förbannat vackert, som en Corduroy Road med rikare ljudbild, pianot (såklart), gitarr, trummor och elektronik det låter jävligt somrigt faktiskt. I love it. Kolla dotshop.se