Sawako

Sawako en Japanska boende i New York med en examen i ljud och mediateknologi medverkar bland annat med sång på två låtar på Hypo´s Random Veneziano. Hennes soloskivor som ep:n Omnibus och hennes senaste skiva Hum låter dock inte särskilt mycket Hypo bortsett från en låt på Hum där Hypo medverkar. Annars känns hennes andra gäster mer logiska som Yuichiro Fujimoto, Taylor Deupree, och Kenneth Kirschner bland andra. Minimalistiskt och flera mil från klubbvärlden, precis vad jag behöver. Dotshop.se

Yoshio Machida

Infinite Flowers är Yoshio Machida´s tredje eller fjärde skiva, det är dock den första jag stött på. Förutom en liten söt elektronisk popdänga så består denna skiva av musik inte olik Yuichiro Fujimoto´s, Sawako´s och Chib´s, det vill säga Field recordings, elektronik och akustiska instrument som smälter samman med trafiken utanför mitt fönster. Precis så som jag vill ha det, fråga mig inte varför men jag älskar det. Kolla in www.yoshiomachida.com

Excepter

Excepter´s senaste släpp "Sunbomber" är inspelad under en timma, en varm sommardag. Fem låtar på 29 minuter och det är nog det bästa jag har hört av dem sen tja deras förra "Self Destruction". Detta är nog den mest konventionella skiva de släppt, sång på alla spår men för den skull kanske inte helt lättlyssnad (mer mummel än sång). De är klart närbesläktade med band som Jane, Black Dice och kanske framför allt Gang Gang Dance. Pretentiöst som fan och förstås jävligt bra. excepter.com

Pre-Psapp

Team LG bestod av Mr.L och Little G, Little G är Galia Durant från Psapp och detta är bandet hon hade innan Psapp. Om jag förstått saken rätt så består denna skiva av singlar och ett par ep:n som släppts innan men som nu släpps som en skiva. Det är riktigt trevligt inte alls olikt Psapp, dock en aning mer vemodigt och inte lika lekfullt, något jag uppskattar. Mr L sjunger på ett gäng låtar och det låter inte alls dumt inte helt olikt en Mr Cocker. Om du gillar Psapp så bör du nog kolla upp den här skivan, finns på dotshop.se. Snart släpps förhoppningsvis även Psapp´s andra skiva.

Lo-fi-dub

Jane bestående av Panda Bear (Noah Lennox) och Scott Mou har tidigare släppt Berserker. Innan de spelade in den så spelade de in Coconuts som dock släpptes efter Berserker. Berserker bestod av fyra långsamma, mörka "danslåtar", fyra låtar på en timma, den här gången är det två låtar på drygt femtio minuter. Första låten den 23 minuter långa "Coconuts" är mörk dub inte helt olikt Criterion eller Doily som släppt ett par mycket trevliga tolvor på The Broklyn Beats (ja det stavas så), Panda Bear´s sång, ylande finns hela tiden närvarande och en trasig pianoslinga, hela skiten låter trasigt. Låt nummer två "Ossie" är inte så mycket dub kanske, eller jag vet inte det finns nog en liten rytm där någonstans bra är det i alla fall, lite otäckt. Skaffa denna skiva från othermusic.com och om du inte gjort det köp även Panda Bear´s senaste singel.

Mer Kongorock

Congotronics 2 består av ett flertal grupper, jämfört med Congotronics 1 som bara bestod av Konono No1. Den här gången får Konono No1 bara en låt vilket jag tycker är helt ok, det innebär att jag får höra mer av Kasai Allstars och jävlar vad härliga de är, i synnerhet låt nummer fyra "Kabuagoyi" med någon vid namn Muambuyi på sång. tumpianot, Velvet Undergound-gitarrer, soft bas och en massa instrument som jag inte kan identifiera, helt underbart. Det tillkommer även en live-dvd på 41 minuter där banden spelar live utanför ett café, bara den är värd pengarna. Personligen räcker det med "Kabuangoyi" för mig. Så jävla bra. Finns konstigt nog att köpa på ginza.se

Countless Times

Diane Cluck är Devendra Banharts favoritsångerska, det kanske inte säger så värst mycket. De flesta är väl hyfsat trötta på honom så även jag. Inte så att jag tagit min hand från honom men jag har väl inte lyssnat allt för mycket på hans senaste skivor på sistone. Sanningen är att hans mest väsentliga skiva fortfarande är hans första "Oh Me Oh My..." då han fortfarande lät som en galen Marc Bolan under Tyrannusaurus Rex-tiden (köp allt det är underbart), och slängde ur sig saker som att han hatar "vita" människor, endast "svarta" fick lyssna på hans musik de var de enda som förstod honom. Det gick väl inte så bra med det där dock. Nåväl nog om Devendra Banhart nu var det Diane Cluck det gällde och fan vad grym hon är. I stort sett bara akustisk gitarr och sång, det kanske inte låter så intressant men hennes senaste skiva "Countless Times" är lätt årets vackraste tillsammans med Edith Frost´s. För något år sedan släpptes även "Oh Vanille/Ova Nil" där "Easy To be Around" fullkomligt dödar det mesta jag hört på länge. I slutet på januari återutges hennes första ep och debutalbum på en skiva, den lär vara ett måste. "Countless Times"är utgiven på voodoo-eros Sierrra Cassidy´s skivbolag, tror man kan lyssna lite på voodooeros.com, köp sen allt, ge det tid det är det värt. De senaste skivorna finns på parasol.com

Precious Moments

En av mina bästa vänner, en man jag skulle ta en kula för fullkomligt hatar instrumental musik. Jag har många gånger via blandband försökt få honom att ändra inställning men icke. Jag vet inte om jag tycker att hans envishet är beundransvärd eller fullkomligt puckad. Jag tycker nog tyvärr att han är en smula puckad, om han visste hur mycket rikare hans liv skulle bli om han slog sig ned med till exempel den här skivan av Aki Onda, som får mig att tänka lite på Chib´s "Moco" (någon som vet var hon tog vägen?) som släpptes för ett par år sedan, även den gode Yuichiro Fujimoto dyker upp i mina tankar när jag lyssnar på Aki Onda, (Fujimoto släpper förresten sin tredje skiva till våren). Den Japanska konstprofessorn
Yuriko Saito anser att vardagssysslor bör upphöjas till konst, jag är dock inte av den uppfattningen, jag anser inte ens att "Precious Moments" bör upphöjas till konst men det gör den inte mindre vacker för det. Min vän skall snart se ljuset om inte med Aki Onda´s hjälp så får jag väl skicka över William Basinski´s samlade verk. Finns att köpa på dotshop.se

First Impressions On Earth

Du hatar säkert The Strokes, det är helt ok. Jag älskade Is This It nästan lika mycket som jag älskade Håkan Hellströms debut, och det var fan inte så lite. Jag tycker att Room On Fire är en utmärkt skiva även om förälskelsen lagt sig lite, så även i fallet Håkan Hellström. Skriverierna inför The Strokes tredje skiva har varit jävligt negativa, ta bara puckot på SVD som först sågar en konsert med Animal Collective, (den fan måste käkat helt fel svampar) sen ger hon First Impressions On Earth lägsta möjliga betyg. Den här skivan kommer inte välta några regeringar inte ens en kiosk, men om du gillade The Strokes två tidigare skivor som kommer du nog fan inte hata den här heller. I like it. Den går nog typ köpa överallt, det är dock inte andledning nog för att hata den.

Kongorock

Jag har för mig att de här sköna snubbarna har släppt en split-tolva med typ Dead Combo eller något, på Fat Cat´s Splinterseries för något år sedan. Den enda Splinterseries-tolvan jag brytt mig om är dock den med David Grubbs och Avey Tare den är livsviktig. Den här lilla skivan har dykt upp lite här och där bland annat i den utsökta tidningen Wire som delar namn med en av världens just nu vackraste serier The Wire. Till skivan ja, Tumpiano, elektronik, visselpipor och afrikanska stämmor helt jävla underbart. Jag, min bättre hälft och vår sjukt coola katt har dansat som fan till denna skiva. Jag dansar aldrig offentligt men hemma går bra. Köp på play.com bland annat.

Plux Quba

Den här skivan är släppt 1988 vilket känns jävligt skumt, jag hade snarare gissat på 2004 eller något. Nuno Canavarro heter Portugisen som spelat in den. Instrumentering: Electronics, Melodica, Pre-Recorded Tapes. Det räcker liksom för att väcka mitt intresse. Kommer att tänka lite på Yuichiro Fujimoto, Moondog och Colleen när jag hör denna skiva, utan att för den skull låta precis som någon av dem, vackert är det i alla fall.

Shoegaze

Discolor består av en herre vid namn Richard Sjöberg. Hans ep bestående av fem vackra trasiga instrumentala små låtar, har varit med mig hela hösten. Om du inte hatar Differnet, Fennesz, Tim Hecker och Radio Dept så bör du ta en titt på www.bedroomrec.com

Soundtrack

Såg Kristian Petris "Brunnen" för ett tag sedan, en dokumentär om Orson Welles och hans relation till Spanien, och jag blev förälskad i musiken. Den visade sig vara skapad av fyra herrar vid namn, Johan Söderberg, Goran Kajfes, Johan Berthling och David Östberg. Minimalistiskt och sjukt vackert. Gillar du Tape bör du genast gå in på headspinrecordings.com och be om att få köpa ett ex, det finns tydligen inte så många kvar. (Fan vad jag gillar mina målande formuleringar när jag ska beskriva musiken).

Spacemen 3

Saknar du Spacemen 3 och My Bloody Valentine? Jag trodde att jag skulle hata The Voices men deras debutplatta är inte dum alls. Visst det låter vansinnigt mycket som de gamla shoegazers-banden från det tidiga nittiotalet och de tillför inte så mycket nytt, men fan det funkar. Finns på dotshop.se

En mening som vägrar lämna mig

"My strife for life is so strong it´s Cassius Clay". Det måste vara två år sedan jag läste Vendela Vida´s "And now you can go", men denna mening är så vacker att den ständigt dyker upp i mitt huvud.

Naiv Kärlek

Nika Soup & Saya Source "Ipiya" Det talas ofta om naivitet när det skrivs om vissa japanska små orkestrar, och i det här fallet kan jag nog inte finna något ord som beskriver denna skiva bättre. Saya Source återfinns bland annat i Tenniscoats och Cacoy. dasgemeine.com, Go get it.

Lite Kärlek

Panda Bear´s nya singel består av två vansinnigt vackra hymner. Mitt stenhårt ateistiska hjärta likaså mitt förnuft håller på att fullständigt kapitulera. Finns att köpa från bland annat parasol.com eller piccadillyrecords.co.uk

Lite skitsnack

Tatti.P

Jag är av den uppfattning att man kan skilja på bra musik, litteratur, film och konst. Det är inte precis många som håller med mig om detta, utan man blir gärna anklagad för att vara elitist. Dock anser jag att om man till exempel lyssnat på musik i väldigt många år så kan man utveckla en viss estetisk känsla och därför avgöra om något är bra eller dåligt. Detta betyder förstås inte att jag inte tycket att folk ska få lyssna på vad de vill, bara att man kan skilja på något som är bra och något som är dåligt. Om man nu är relativist så innebär det ju att saker är bra och dåliga samtidigt vilket är helt motsägelsefullt.

Jag skulle kunna gå in djupare på detta men det orkar jag inte just nu, vi får se om det blir en avhandling någon dag.

En sak till, jag läste härom dagen en krönika av Andres Lokko en man vars smak jag helt klart uppskattar även om det verkar som att många stör sig på honom, dock inte jag. Men Herr Lokko hävdar i denna krönika att musik inte är tidlös. Där anser jag att Herr Lokko fullkomligt är ute och cyklar. Han stör sig bland annat på det spelas Joy Division i någon klädbutik eller vad det nu var. Under en kort period så hade jag och en god vän en liten klubb i Götet. Jag vägrade spela Joy Division, The Smiths, The Cure, och mycket annat just för att jag tycker att det finns sjukt mycket annan bra musik. Inte för att jag hatar dessa. Jag kan förstå att man kan bli trött på viss musik och vissa grupper, men det har inget att göra med att de plötsligt inte skulle vara bra längre.

Det är helt vansinnigt att påstå att musik inte är tidlös, bra musik är tidlös. Visst trender är knappast tidlösa men det har väl inget med musiken att göra egentligen.

Är Townes Van Zandt plötsligt dålig? Pet Shop Boys, Kraftwerk, Daft Punks två första? Så fan heller! Bra musik är tidlös fan jag blir så förbannad borde inte skriva nu.

Märk väl denna Blogg kommer inte vara särskilt välskriven, jag kommer skriva i stundens hetta, inga jävla teorier om Tough Alliance (köp skivan den är skitfin). Jag kommer mest tjata om skivor jag tycker ni borde köpa om ni inte redan har det, kanske lite annat också.

Hat och Kärlek

Trodde väl aldrig att jag skulle starta en blogg men vad fan. Det började som ett skämt av Slowdives svenske gudfader SlowdiveJocke. Eftersom jag konstant tjatar om saker jag älskar och hatar, och de enda som får ta del av det är min kära flickvän och vår katt, så tänkte jag att göra slag i saken och basunera ut det över i alla fall hela Sverige.